Senaste tillskottet på tavelväggen. En himla massa pluppar och prickar i svart akryl. Den här gången använde jag mig av en punkt som jag har bland mina trätyper. Det krävdes en hel del duttande, lite tålamod och ett antal pauser innan den tillslut blev klar. Fler tavlor går att se exempelvis här och här.
My new art. Lots and lots of dots. Same procedure as when creating my typography prints; black acrylic ink, watercolor paper and wood types. Some of them are shown here and here.
Lukas, en mörkhårig liten sötnos och min brorson. Den nyblivna och stolta fastern har så klart gjort honom en egen tavla. Fler exempel på mina handtryckta och specialbeställda tavlor finns i tidigare inlägg, till exempel här, här och här.
So proud to be an aunt to new born Lukas. Last week I made him this hand printed typography painting. More examples of similar work in links above.
Den gamla trikåfabriken Trulson & Trulson har fått en ny visuell identitet. Familjeföretaget, grundat 1816 i Småland, säljer idag arbetskläder i form av t-shirts, toppar och underkläder till företag. Den nya profilen ska förflytta varumärket till den bredare konsumentmarknaden och etablera sig som ett modevarumärke med bra basic kläder, tradition och kvalitet. Eftersom företagets budget är begränsad har stort fokus lagts på att ta fram smarta och effektiva lösningar som inte genererar dyra tryckkostnader.
En väldigt kul uppgift i kursen Visuell identitet på Berghs. Mer sånt, ja tack. Fast i skarpt läge då.
This past week’s assignment at Berghs School of Communication. Lots of fun this time!
Den här veckan har tre stycken tavelbeställningar bockats av på att-göra-listan. Varje tavla är unik och består av ett handgjort tryck i akryl på syra- och träfritt 240 grams akvarellpapper. I dagsläget gör jag tavlorna i storlekarna 21×30 cm eller 30×40 cm, men andra format går också att ordna. En ganska så smart dop- eller namngivningspresent kan jag tycka, men då är jag förstås pyttelite partisk i målet. Fler exempel på tavlor finns att se här, och här.
Hand printed and custom made for Max.
Dan före dan… Som så många andra jular har jag från november och framåt haft en ganska motsträvig och delad känsla inför julen. Stress och konsumtionshets är oftast det som jag tycker utmärker sig mest i december, och det ger inte direkt några myskänslor. Men som sagt, känslan är delad och en bit av mig uppskattar också tindrande ljus, saffransdoftande bullbak och hemlagade köttbullar. Allt detta brukar jag komma på när ungefär en vecka återstår och då blir det bråttom. Särskilt tajt om tid blir det för julkorten som jag huxflux bestämmer för mig att skicka. Hemmagjorda ska de vara och hej på dig stress! Eftersom min envishet, tack och lov, sällan sviker blev det även i år tillslut en bunt handtryckta julkort som åkte på lådan. Sen var det bara att hålla tummarna hårt och hoppas att de skulle hinna fram i tid.
Höst. Skog. Löv. Kottar och annat smått. En mönsteridé som legat och grott ett tag. Blev väldigt inspirerad av en penna som jag haft liggande men inte testat förrän nu, Color Brush från Pentel. I ett större format syns det rapporterande motivet alldeles för tydligt, det måste jag jobba vidare på så att mönsterbilden blir mer varierad. Men ändå, ett steg uppåt på mönsterrapportstegen.
Nu har det hänt igen. En mycket liten människa har fått sin alldeles egna tavla. Handtryckt och alldeles unik, precis som Leon. Här finns några fler exempel på tidigare taveluppdrag. En jättebra present, om jag får säga det själv.
Det är så klart man blir sugen. Att läsa, eller snarare titta i, Lotta Kühlhorns nya bok Rapport! är en riktig inspirationsinjektion. Mönstermums rakt in i hjärtat. Inte så konstigt att man själv vill testa att göra en alldeles egen mönsterrapport. Et voilà – en himla massa glasögon! Helt okej för ett första försök, men så klart skulle det behövas filas och trixas med en hel del.
Nu har även de handtryckta typografitavlorna fått en egen sida i min portfolio. Det var på tiden. Jag firar med att ägna eftermiddagen åt lite äkta hålla-tungan-rätt-i-munnen-textning. Inspirationen kommer, som ganska ofta, från Erik Lindegrens Våra bokstäver från 1960. Boken luktar gammalt antikvariat och är ganska så fantastisk.
